DFB Patrik´s USA tripp (Coast to coast)

Resan startade egentligen i Sverige i början på april då jag körde ner till Göteborg för att lasta hojen på en container båt mot New York. Startade en tidig morgon och körde mot Gnesta för att Hälsa på min Gode vän Fänriken, legend i hojsvängen, för att sedan fortsätta ner till Tjuren, ytterligare en legend och en av dom som startade Choppers MC på 60- talet.

Väl i Göteborg var det bara och åka ner till hamnen, bygga en låda av plyfa runt hojen, fixa pappren hos en fraktfirma, så tog det två veckor för den över till "The Big city". Åkte över till N.Y. i slutet april och bodde hos en kamrat, Marty, en vecka innan hojen kom fram. Hämtade ut den i Port Elisabethoch körde mot Manhattan. Fan så skönt och köra in genom Harlem, genom central park längs Broadway en solig eftermiddag i maj, helt jävla overkligt kändes det, skyskrapor runt om, på sin egna svenskreggade hoj...fränt.

Väntade ett par dagar på bra väder uppe hos Marty i Bear Mountain, och startade 5,e maj mot Californien. Hade ingen tidsplan direkt, utan tänkte att jag kör så länge det är behagligt å stannar där jag vill, hur länge jag vill. Tänkte köra ner till New Orleans och upp genom Texas till New Mexico och fram till Los Angeles med så lite Interstate Highway som möjligt. Lösa boliner var det, men jag hade ett par delmål i alla fall, det första var å hälsa på Maggie, en gammal hojdonna i Chattanooga. Så jag körde ner genom Pennsylvania mot the Blue Ridge Parkway, en helt otroligt vacker väg som slingrar sig fram på toppen av bergskedjan Appalacherna.Det var som å köra i spenat ibland, grönt runt om, över å på sidorna, för träden var enorma och alldeles intill. Eftersom det är en nationalpark så finns det inte mycket hus utan man får köra av till nån liten håla för övernattning. Körde väl i tre dar genom bergen, av och på The Parkway, stannade över natten i hålor som Luray och Floyd och träffade en del sköningar om man säger så. För det är ju rena bonnläppar många av dom och ALLA har baseboll keps eller cowboy hatt.
Träffade ett skönt gäng i Independence, Gypsie Choppers, på gränsen till North Carolina och stannade för några kalla goingar. Mycket sympatiska hojbyggare med pannor och knölar i super skick. Kom fram till Chattanooga efter fem dagar av otroooolig hojåka och hittade till Maggie rätt lätt. Stannade ett par dagar och hade lite el-problem medbaklyset.
Men det fixade sig och jag fortsatte mot Memphis och the King. Blev där i två dagar där pga., regn men hade jävligt kul och unnade mig lite finare hotell mot dom billiga krypin man tagit dittills.
Såg Graceland förståss och drog söderut genom Mississippi längs Highway 61 som Bob Dylan sjunger om. Jävligt ballt landskap med bomullsfält så långt ögat nådde och genom hålor som såg ut som på film, ruttna skjul och trailerparks med lösa hundar som sprang efter en , fick fanimej sparka till en av dom som nafsade efter ena benet. Körde inte så fort för man ville ju se allt och inte hade jag bråttom heller, men det var inte läge och stanna på många platser.Stannade i Natches efter en heldag i sadeln och tänkte bara ta en öl innan sömn. Det slutade fem på morgonen efter att jag blivit påvisad en liten bar runt hörnet som visade sig vara en bikerbar, Steel Horse, där jag träffade några från Sons of Silence, en gammal tung klubb, som hade varit i New Orleans på nån stor träff. Mycket trevliga bekantskaper och vi drog genom stan från bar till bar med raka rör och många kalla goingar innanför västen, det var helt vilt.



Fortsatte ner genom Louisiana mot "Nawlins" som man säger här, lagom halv bakis/halvfull. Ingen hjälm lag i Louisiana så den åkte av diiiiirekt. Körde förbi en bar med gratis crawlfish (kräftor) och stannade till. Stor skillnad på kryddorna, mycket starkare, men han som kokade dom tog receptet på den svenska stilen. Ett par kalla goingar avhjälpte bakruset på nått vis och jag fortsatte mot New Orleans genom träskmarkerna i deltat. Stannade ett par dagar där också, då jag hittade ett hotell mitt i stan för halva priset dom dagar jag var där, men det uppvägdes snabbt av ett casino besök där 300 USD snabbt gick upp i rök, och då var jag dessutom plus 200 ett tag.

Jaja skit i det tänkte jag, så länge man inte eldar upp pengarna så är det ju bara nån annan som har dom ett tag, det kommer alltid tillbaka. Dundrade upp mot Texas och Dallas, där jag skulle hälsa på Red, en annan hojåkande dam och byta kedjan som var slut. Texas var den ända tråkiga delen på resan då det mest är prärie och slätt, man kunde köra 2-3 timmar i 130-140 blås utan en kurva och utan att komma nånstans, helt otroligt stort. Kollade i alla fall till Dallas ranchen Southfork, men ville genom så fort som möjligt så jag tog Interstate 287 mot Amarillo som är Route 66´s mittpunkt, nästan enda stora motorvägs-åkandet på hela resan.
Kom fram till Amarillo i 40 gradig värme och startade dagen efter i fanimej 5 grader max, helt sjukt, men så kan det vara där tydligen. Så på med alla jävla kläder igen som man trodde man skulle slippa. Blåste kraftig sidvind dessutom så jag la mig snett bakom en tradare som stog på bra, och vi paråkte ett par timmar in i New Mexico. Körde av och på Interstate 40 en hel del för att kunna köra på "The Mother Road" så mycket det gick, den är ganska upphackad numera. Men ett par riktigt sköna sträckor finns kvar där man kör ensam, med bara denna tvåfiliga legendariska lilla väg slingrande framför sig genom landskapet så där ballt som det bara kan vara på en sån där legendarisk väg som Route 66.
Stannade i Gallup bl.a. där det höll på och bli bråk med en fjöns som inte gillade bikers, men jag gjorde mig till vän med honom, och det slutade med att han bjöd på dricka och erbjöd sin frus väninna att leka med om jag ville. Ville inte det, och körde vidare mot Arizona till Flaggstaff där jag stannade till på en hojshop för lite fika och surr. Visade sig att dom just spelat in en uppföljare på Easy rider däromkring med Mickey Rourke i huvudrollen. Dom hade byggt en modern kopia på Captain America hojen för filmen, som en kille just hade köpt för sisådär 40,000 dollar, med värsting motor och allt annat. Snubben kom och hämtade hojen precis men han kunde fanimej knapptköra den därifrån, vinglade och nästan la ner den, en riktig plånboks rebell som vill vara frän på söndags eftermiddan, ååååh va trött man blir.
Tänkte köra upp mot Grand Canyon men valde att hoppa det för senare, och åkte i stället ner mot Phoenix för å hälsa på en vän. Fick dock vända i Prescott för det var en stor skogsbrand som skar av hela vägen, men körde pga. det genom Red Rock, ett helt otroligt storslaget landskap där man kör upp över berg på serpentin vägar, och ner genom dalar längs vilda forsar, riktigt läckert var det. Slaggade sista natten i Seligman och körde sen en ball sträcka på Routen med öken och kaktusar höga som hus längs vägen, sådär som i cowboy filmer med John Wayne liksom. Träffade på en snubbe från Vietnam Veterans som varit i Washington på en Run to the Wall Tribute för krigs veteraner, och vi gjorde sällskap genom Arizona och Mojave öknen, varmt som in i helvete, och in i Californien.
Detta fick bli sista dagen, för jag kände att jag ville komma fram. När jag kom in över gränsen till Cali, blev jag stoppad av politzai för första gången på hela resan. Hade glömt hjälmen eftersom jag inte behövt använda den på fyra stater och två veckor, och det är ju lag på den i Cali. Han var dock trevlig som och gillade hockey, var Tjeck själv, så jag slapp undan, jag kände ju Sundin, ljög jag, hehe,( ja va fan, det brukar ju Bax Ove säga) så vidare mot L.A. Körde mot Hollywood där min underbara Cecilia och några vänner väntade på vårt stamställe, Dan Tanas. Stannade till utanför ett par minuter och bara njöt av känslan att ha gjort min drömresa, parkade hojen och gick in i baren och skrek med ett leende...
...KAN MAN FÅ EN ÖL HÄR ELLER???
Ja det var lite från resan, det finns ju mycket mera att skriva men detta kanske kan räcka.
Ha d gött nu då.P.
Kryssa ner för att återgå