Lördagen 16/7
Efter en frukost bestående av en liten kopp kaffe, riven ost med korv och tomatmacka samt en ananasdricka begav vi oss mot iväg på en 30 mila tur mot Sighisoara. Innan avfärd upptäckte Fredrik att det bakre avgasfästet hade gått av. Nu var en svets värd mycket! Efter lite provisorisk lagning begav vi oss på jakt efter någon som kunde hjälpa oss att svetsa. Efter att vi frågat på en bilskrot om svets så blev vi visade till en billackeringsfirma där de genast tog sig an problemet. Det tog inte många minuter innan fästet var lagat och uppfräschat med lite ny färg till det makalösa priset av två Euro! Väldigt trevliga grabbar som hjälpte oss med lagningen. En av de, Calin, vvs:are till yrket och biker berättade om en mc-träff han skulle på i Timisoara senare under dagen. Vi var välkomna att hänga med, men tyvärr var det helt fel riktning mot vår resplan. Synd, det hade varit skoj att prova på en rumänsk mc-träff!
Vi begav oss nu iväg på riktigt härliga vägar med roliga kurvor, bra asfalt och fin omväxlande natur. Framåt eftermiddagen rullade vi in i Greve Dracula (Vlad Tepes) födelsestad, Sighisoara. Det var en fin liten stad med en väldigt gammal stadskärna, mysigt, men också lite skrämmande. Vitlök och krucifix, ooahahaa… Vi hamnade på ett litet pensionat mitt i stan. Efter en dusch så fick det bli en pizza som kvällsmat.

Söndagen 17/7
Upp vid åttatiden, frukost som bl.a. bestod av en chokladcroissant, hm! Därefter bar det iväg för lite mer utforskande om Vlad Tepes (Dracula) som levde mellan 1431-1476. Vlad var verkligen en ondskefull härskare, som inte drog sig för att tortera och förnedra både sina motståndare och undersåtar. Vi kan förstå att författaren Bram Stoker fick en bra förlaga till sin påhittade Dracula… Vi var bl.a. och kollade in i Vlads födelsehus och klev upp i ett klocktorn med en magnifik utsikt över nejderna.
Framåt eftermiddagen drog vi iväg mot etappmålet Bukarest (30 mil). Det flöt på bra på de fina vägarna enda tills Fredrik lyckades att köra mot Stop… Då blev det verkligen stopp! Ur sidan av vägen for det fram en polis som ivrigt gestikulerade och pratade. Det var bara att visa fram pass och körkort. Polisen var helt okej på engelska så det var inga problem att göra sig förstådd. Det blev ett ganska långt samtal om diverse skillnader/likheter mellan Sverige och Rumänien. Polisen tyckte bl.a. att motorcykeln hade passat bättre på ett museum, rolig man, hm! Efter ett tag kom Micke tillbaka och undrade vad jag sysslade med. Polisen sa då att Micke hade allt stannat, vilket inte riktigt var fallet… Efter ett tag kunde vi fortsätta vår resa utan några böter…
Vid 18-tiden började vi sikta Bukarest i molndimmorna. Vi kom precis in i staden efter att ett ordentligt oväder dragit fram. Många gator var verkligen dränkta av vatten. Fredrik blev rädd och skrek när det kördes genom de värsta "vattenpölarna"… Vilka byggnader vi såg på resa mot stadens centrum, helt otroliga verk, byggda av människor under Caucescos diktatur. Tillslut hittade vi ett Ibis hotell mittemot Caucescos gamla gigantiska palats.
Efter en dusch så for ut i Bukarest kvällsvimmel. Vi fick tips av tjejerna i receptionen var vi skulle bege oss. Det blev taxi till en italiensk restaurang och därefter provade vi på utelivet på ett par klubbar. Kvällen blev lång och avslutades inte förrän vid 04-tiden.

Måndagen 18/7
Vi lurade klockan på en timme, skönt! Kom iväg på förmiddagen. Försökte hitta ut ur stan, inte lätt, inga skyltar som visade vägen söderut mot Bulgarien. Vi stannade och pratade med några trevliga poliser som stod mitt i stan med strålande sol, då rann det på ryggen… Vi fick en färdväg och efter ytterligare några förfrågningar längs vägen så lyckades vi hitta ut och kunde köra mot den bulgariska gränsen. Vägarna mot Bulgarien var inte i bra skick, vill de inte ha utbyte med varandra?
Vid gränsen fick vi passera över Donau på en maffig bro. Vid kontrollen blev det långt samtal med gränsvakterna om våra hojar. De var verkligen intresserade av dessa. Micke fick varva upp sin så plåttaket vibrerade.
Inne i Bulgarien började problemet med att tyda de kyrilliska vägskyltarna mot Varna. Något som slog oss var att det var sämre vägstandard i Bulgarien än i Rumänien. Vi tog en sen lunch på en mack, stor greksallad med en välsmakande bulgarisk bira vid namn Zagorkas. Grabbarna som tankar fordonen var framme och torkade bort alla insekter från hojarna, vilken service! Nu hade vi bara 87 km kvar till Svarta havet. Fredrik gasade upp den gröna i toppfart och det brakade iväg i 120. Full fart rakt ut i "the desert", vi fick stanna och dricka vatten vid flera tillfällen.
Vid ett tillfälle for en gubbe på en minicykel ut från en liten busshytt. Gubben såg tjurig ut. Efter en stund förstod vi varför! När vi skulle sätta oss i skugga i hytten så tittade ett huvud fram och där var en kvinna, en sådan kvinna som man måste skjuta till en slant innan man får kärlek. Inte undra på att gubben var tjurig…
tillslut var vi framme i Varna och hade inte långt kvar till Golden Sands. Vägen dit lyckades vi hitta efter ett tag för Goldens Sands heter på bulgariska Zlatni Pyusatisi, helt logiskt! I nedförsbackarna mot havet så försvann den bakre bromsverkan på HD`n, ojojoj, det var bara att ta det lugnt. Väl framme så såg vi att bromsslangen hade legat och nött hål mot oljeslangen. Det fick bli ett senare problem, nu var det bara badet som hägrade. Vilken känsla att få slänga sig i plurret efter 300 mils körning, helt suveränt!

Fortsättning följer…

I nästa del får ni läsa om den svenska polisen i serbbaren, mötet med björnen, det turkiska badet, Mohammeds fotavtryck, bromsslangslagningen, mötet med en dansk, födelsedagsfirande, Blå moskén, Hakan och sist men inte minst den turkiska tullen…

Ride on! / Micke och Fredrik